Världens gosigaste saccosäck slog något typ av all time high snuttmaraton igår. Bebben SKULLE HA TUTTEN I MUNNEN. Slutdiskuterat. Mellan 18.00 och pja, vad kan klockan ha hunnit bli, 00.00 skulle hon prompt göra något som jag kommit att kalla: "sovsnutta". Man kan tro att hon somnat på riktigt och försöka smita ut den något sargade bröstvårtan ur hennes lilla giriga mun, men två sekunder senare ljuder alarmet, som om Mona Lisa blivit stulen liksom. Ja men ta tutten då. Så höll det på, och mamman höll klockan 23.00 på att bryta ihop av utmattning. Det var bara att ge in. Låta henne snutta tills hon verkligen somnat. Och det gick. Så fort jag gav upp tanken på att ta mig fri, så somnade hon. Jag kunde lägga över henne i hennes lilla säng och snorpan sov i nästan två och en halv timma. Vaknade, snuttade i kanske tio min, somnade och kunde läggas över i sin säng igen och sova nästan två timmar till. Det behövde mamman. Hon verkar just nu helt enkelt behöva snutta sådär på kvällarna för att inte tro att hon ska bli lämnad eller vad en liten bebishjärna kan tänkas tänka. 

 

Nu på morgonen har hon varit på strålande humör. Varit vaken och tittat på sin omgivning. Då glömmer man snabbt hur jobbigt det kändes kvällen innan.