Det där med att klippa navelsträngen
... får verkligen en ny betydelse när man bli förälder. Hon kan inte sitta fast i mig för evigt. Det gör liksom nästan ont i mig när jag lägger ifrån mig henne. Hon är söt som socker att lägga ögongen på när hon sover bredvid mig, men jag känner mig liksom som en ond mor när jag lägger henne bortom kroppskontakt. Konstiga känslor.
Men shit!
Var det allt ni kunde komma med?
Mamma hade följande att tillägga:
Nu är det naturligt att du inte vill lägga henne ifrån dig. Det är instinkt. Hur tror du det hade funkat i trädkronorna, eller i stenåldersgrottan.
Det är bara ett problem om du känner så när hon är typ 15.
Svar:
rya
Trackback