A new life.

Förförra veckan hade jag tagit semester för att vafa (vård av föl). Jag hoppades att Monstret ville vara god nog att föla när jag var hemma. 16 maj hade jag beräknat henne till. Kl.21.08 den 18 maj var hon ute. My Sesne. En vacker brun liten varelse som fått smeknamnet Mysan. Jag fölvakade inte en enda natt. För hon såg aldrig ut att vara redo. Dagen innan hon fölade hade mjölken börjat bli lite grumlig, till skillnad från innan då mjölken var alldeles genomskinlig. Så jag hade is i magen (eller var dumdristig?!) och sov mig genom natten mellan söndag och måndag. På måndagen såg jag att monstret liksom stod och trampade i hagen. Kl.19.00 tog vi in djuren och då hade mjölket vitnat. Nu kunde inte fölet vara långt borta. Jag gick in i huset och strax innan nio kom Linus in i huset. Han meddelade att Monstret var varm. Att det ångade om henne. Ja då var det dags. Jag tittade på övervakningskameran. Mycket riktigt. Där stod en mycket obekväm dam och ömsom rev i bädden, ömsom tryckte rumpen mot vattenhinkarna. Rätt som det var ställde hon sig bredbent och vi kunde se att något (fostervatten) rann ur henne. Så då gick vi ut. Och när hon vände sig om kunde jag skymta en fosterblåsa. Strax där efter la sig Monstret ner. Hon la sig såklart lite tokigt intill väggen, så jag gick in och höll i benen lite medan hon krystade. Ben var det ja. Sen såg jag en nos. Jag kunde börja beta av alla kritiska moment. När huvudet var ute rev jag upp säcken och såg ett par ögon blinka. Fölet levde. Och vips så var hon ute. Jag gick ut. Med efter ett tag började Monstret veva så fasligt med benen, kring fölets huvud, så vi gick in för att rätta till fölet. Då for Monstret upp. Lite för tidigt för att jag skulle vara nöjd så Linus klippte mig en bit sytråd så vi kunde binda av navelstumpen. 
 
Monstret tittade in den lilla varelsen som låg blöt i halmen. 10 min senare gick hennes efterbörd. Jag mjölkade henne lite och gav den hungriga lilla krabraten. 1h efter förlossningen var hon uppe. och fem minuter efter det diade hon. Och sedan dess har det som gått på räls. Peppar peppar. 
Mysan är verkligen en mysig liten häst. Som låter sig få på grimman i hagen och bli ledd infrån hagen. Lyfter på tassarna och pja, går med på det mesta. Hon gillar helt enkelt att umgås. 
Trebbe är en duktig farbror. Monstret var lite vaktig första gången de fick gå ihop men nu är de en riktig liten familj. 
 
Det är mycket liv och rörelse på gården. Det händer mycket i mitt liv. Kycklingarna växer och frodas. Snart kan de få gå ut i den nybyggda hönsgården. Lossans (Linus syster) är här på besök medan hon är opererad och halt. Jag rider och tävlar så länge jag kan. I helgen som var så var det hopptävling. 90 cm och 1 meter felfria. Det är en duktig liten häst jag har. Nästa tävling blir dressyr Lätt A:1. Vi får se hur det går. Hoppas han kan vara lite mer avspänd. 
 
Varelsen i min mage växer den med. Även om jag inte tycker att det syns så mycket än så kitlas med i magen ibland. Så något händer allt. 
 
Här nedan följer lite bilder på hästdjuren. Och för er som inte sett Mysan 9 dagar gammal:
 
 
Och så en knäppbild på Trebbe :P
Foton: Louise Lundkvst

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

mamma hade följande att tillägga:

Hon ser otroligt fin ut. Vilken duktig fotograf.

2015-06-06 @ 13:44:38
Ulrika hade följande att tillägga:

Grattis! =)

2015-06-07 @ 15:36:00

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback