Full av liv.

Men ack så fantastiskt oglad i livet jag är just nu. Helt utan anledning. Jag borde vara sprudlande av liv, glad i varje sekund som tickar på mitt armbandur. Skratta av lycka för hur jävla bra allt går.

... men jag gör inte det. Jag känner mig vissen som en gammal sur disktrasa och lika glad åt min livssituation som en oljeindränkt fågel.

Jag är trött. Så ofantligt jävla trött. Det är inte enkelt att bli vuxen. Att ha för höga ambitioner.

Jag känner mig ensam i ett överbefolkat rum, och på andra sidan människomuren passerar mitt liv som en film på bio och jag är den enda i folksamlingen som missar livet.

Fiska upp mig. Tvätta mina solkiga fjädrar. Vrid ur mig, kör mig i diskmaskinen och häng ut mig i den ljuvliga sommaren så jag blir som ny.

Eller byt ut mig.

Nu suckar jag, och med melankolisk ton viskar jag för mig själv: " jag kommer aldrig bli barn igen, so man the fuck up!!"

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback