Jag känner inte riktigt mig själv.

Det händer då och då att jag springer över en låt som får håren på mina armar att resa sig. 
Det här är en. Den senaste.
Jag skäms nästan för det är egentligen ingen vidare musik. Men något i mig gillar den tydligen. 
Det är skönt att lyssna på för jag blir dum i huvudet av att lyssna på det. Och känslan av att stänga av hjärnverksamheten kan vara otroligt befriande. Bara låta musiken fylla upp precis allt utrymme mellan öronen. 

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback