För lite drygt en vecka sedan gick Agneta Sjögren-Fredriksson bort. Inte utan att göra mig känslomässigt påverkad. Hon var på sätt och vis en förebild. Fantastiskt duktig med hästar. Men sedan tog sjukdomen mer och mer över henne och det var ledsamt att se denna starka kvinna försvinna. Så jag ägnar henne en tanke med den här låten. Och så driver jag en del av hennes arv vidare. Bella och Trebbe och numera Monstret är alla något väldigt fint från henne. Jag har lärt mig mycket av Agneta, och tackar för den tid jag fick med henne på jorden.