En önskan, starkare en någon annan.

Jag vill ha tillbaka min lillebror. 
Men något i mitt hjärta säger att loppet är kört. 
Jag kommer aldrig mer kunna föra en normal konvarsation med min lillebror. 
Jag kan inte ens minnas sista jag gjorde det. 
Var det i december 2008 du försvann? Försvann helt och hållet? 
Sedan dess har du inte varit dig lik, även när det varit luckor av klarhet. 
E finns inte mer. Inte just nu. Och kanske kommer han aldrig komma tillbaka. 
 
Jag vill spola tillbaka tiden. 
Jag vill det så innerligt. 
Hade jag vetat nu vad som hade hänt genom att låta dig flänga omkring vind för våg hade jag fjättrat dig vid min sida och inte låtit dig ta hand om dig själv, för du var uppenbarligen inte kappabel. 
Men jag kan inte. 
Det är för sent. 
Nu tvingas jag stå vid sidan och se dig vittra sönder dag för dag. 
Om du ändå kunde förstå att du hade ett problem. Om du ändå kunde förstå att du var sjuk.
Men det är förbannelsen med är som fått psykos. Ni är inte sjuka, ni förstår inte att ni är sjuka, så ni kan aldrig bli friska. Det är väl på sätt och vis skönt att inte behöva lida av sin sjukdom, att leva i villfarelsen om att allt är toppen. Men vi andra lider. Jag lider, mamma lider, A lider, E lider, pappa lider, alla utom du verkar lida. 
Och det blir lite själviskt att se det så. 
 
Kan ingen hjälpa min lillebror? 
Ingen?
Finns det ingen psykiatriläkare i landet som kan hjälpa en ung kille att komma ur sin psykos, inse att han har ett problem och få honom på fötter igen. Ingen?
Det är 2014 och det finns inget skyddssystem i Sverige idag som kan rädda en kille som inte ens fyllt 24...
Ingen kan rädda honom från fortsatt undergång. Ingen?
 
Rädda min lillebror. 
Gör honom till människa igen. 
Låt psykosen släppa sina järnklor ur honom. 
 
Låt mig får krama min lillebror igen. 
Jag vill inte krama den där sjukdomen. 
Jag vill krama E. Och inte hand hjärnspöken. 

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

Anonym hade följande att tillägga:

Det finns något som heter LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. Det innebär att personer som lider av allvarlig psykisk störning, är en fara för sig själv och andra och/eller är i behov av inget annat än dygnetrunt vård kan behandlas enligt den lagen.
Det fösta steget för din bror kan vara att besöka en vårdcentral eller psykiatriakuten och berätta om sina problem, eller det bästa är även om en anhörig kan följa med. Där kan en läkare skriva ett vårdintyg och sedan kan din bror få en plats på en vårdavdelning som tar hand om människor med psykoser. Danderyds sjukhus har jättefin och duktig personal för detta.

I övrigt kan ni som anhöriga är att hjälpa din bror att hantera de utlösande faktorerna för psykosen, tex stress och press, oro och sömnstörningar. Människor med psykos är i behov av att känna att personerna som vill hjälpa till är pålitliga, humoristiska, medmänskliga, bekräfta och förstår personens känslor och upplevelser, kan förlåta och inte att personerna är bestämmande dominanta eller nonchalanta. Det är viktigt för människor med psykos att känna att de är förstådda. Acceptera personens skildringar utan kritik och försöka få dem till sjukdomsinsikt.

Medicinering hjälper personer med psykos att stå emot frästelser. Först när symtomen bleknat kan man prata om sjukdomsinsikt.

I övrigt behöver personer med psykos hjälp med saker i vardagen, motion och hälsosam mat, delaktighet i sin vård, kbt kan också vara till hjälp.

Lycka till!

2014-04-09 @ 12:06:19

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback