Har jag sagt att jag också längtar efter ett eget hem. Ett hem där jag kan slå mig till ro och bilda en egen familj. Har jag sagt det? 

Just nu känner jag mig mest trasig på insidan. En skvätt på utsidan också. Jag skrapar sönder utsidan för att matcha min sargade insida. 

Det är dyrt att bli frisk. 13 000 riksdaler skulle såren på insidan kosta att plåstra om i runda slängar. Så jag lider hellre med de pengarna kvar i fickan. Hellre fattig och deprimerad än bankrutt och glad. (?). 

Idag ville jag slå sönder ett skåp i omklädningsrummet. Rösten som skar genom mina öron halva lunchrasten gjorde mig galen. Jag visualiserade hur jag slog upp ett stort hål i ansiktet på den där jävla kärringen så att jag kunde få ner knytnäven i svalget på'na och riva ur de där stämbanden som orsakat skavsåren i mina öron, de djupa såren i min hjärnbark. Jag F Ö R S T Å R inte hur man kan stå och skrikgnälla halva lunchrasten över att någon inte torkat ur en microvågsugn och kalla dem idioter och dumma i huvudet. DET ÄR MIN JÄVLA LUNCHRAST OCH DU HAR JUST FÖRPESTAT DEN SOM RESTEN AV MIN DAG. 

Det finns bara en idiot i det där rummet och det är DU. JÄVLA RAGATA. 
Nej vadå? Jag är inte alls irriterad på min arbetsplats, min praktikplats. Jag är vansinnig. Jag river mitt hår och jag bär sura miner och är hela tiden på gränsen att explodera som en atombomb. 

En paus ska bli skönt så att jag förhoppningsvis kan komma på varför jag skulle vilja jobba med detta i resten av mitt liv. Lär väl sluta med att jag öppnar min egen klinik så jag slipper ha någon psykopat över mitt huvud som ser till att döda mig på insidan lite dag för dag.

Nog om detta.