Typiskt
Inte reaktionen jag sökt men definitivt vad jag förväntat mig. Det svider lika mycket i vilket fall som helst. Jag är inte förvånad, men jag är lite ledsen. Jag hade behövt kännt mig stöttad. Nu är jag ännu mer utelämnad än innan. Jag är väldigt nära att bara skita i det där med sommarjobb på klinik och sommarjobba helt hemma på gården för att slippa det fruktansvärda samvetskval som äter upp mitt inre.
Men shit!
Var det allt ni kunde komma med?
Trackback