Under två dagar har vi haft föreläsningar med en kvinna som jobbar inom häst-rehab. Jag nämner inga namn men jag tänker nämna att det kan ha varit en av de större besvikelserna jag stött på under den här utbildningen. 

Jag ber redan i förväg om ursäkt för den svordomskavalkad som kommer möta er. 

 

Kärringen grävde sin egen grav när hon i, och jag överdriver inte ens nu, 50 minuter presenterar sig själv. 50 minuter. Hon placerar sig under denna tiden på en pedistal högt över mänsklighetens genomsnitt. Jag kan i och för sig med mitt bristande sjävlförtroende kanske ha uppfattad detta faktum på ett annat sett än vad någon annan. Hur som helst. Hon poängterade dessutom redan i början om hur lite tid hon fått för att hålla dessa föreläsningar (vilket är ett återkommande faktum här på SLU i Skara sedan budgetnedskärningarna). Det hindrade henne dock inte från att i 50 minuter stå och skryta om sig själv. Hon var inte sen med att hacka ner på mycket av den utbildningen och de symposium hon varit på genom sitt yrkesverksamma liv. Hon var så troligt besviken, eftersom, hon citat: "aldrig fick reda på någonting hon inte redan visste".

Fick vi reda på någonting vi inte redan visste? Nej. Hon satte oss i sandlådan tillsammans med resten av alla människor hon själv såg ner på. Det vill säga alla. Jag tror inte att det där självupptagna arroganta, O Ö D M J U K A prostitutet kunde prata med någon annan än sig själv när allt kom omkring. 

Jag kan ta att hon inte vet vad vi vet och inte vet, men hon hade inte behövt stå där med inställningen av att vi var dumma i huvuet. Jag är jävligt upprörd. Det kanske märks, för jag blir väldigt okonstruktiv i min kritik när jag är upprörd. Jag tror inte att jag varit såhär jävla förbannat efter en enda föreläsning hittils. Inget vidare betyg. 

Det var verkligen of focus. Jag kom inte dit för att i först 50 minuter får en presentation av en botuxstram klimakteriehäxa och hennes fördomar. Jag kom inte heller dit för att få en repittion av vad propriception är i närmare en och en halv timma. Jag vet vad proprioception är. Tack. Jag har gått två och ett halvt år av en treårig utbildning och jag T R O R jag lärt mig just vad proprioception är. Tack. Tackar som frågar. Och inte bara förutsätter att jag inte kan ett skit. Jag säger inte att jag kan allt. Men jag gillar inte få den förutfattade meningen om mig själv att jag i princip fortfarande är ett foster. Repetition är bra. Men någon gång måste man ta ett kliv framåt också för att inte stanna upp. Det skulle vara skönt att i alla fall komma någon gång, från någon förelsäsning och känna sig så fullproppad av ny information att man bara vill lägga sig ner och grina och under nästkommande dagar fundera på vad det egentligen var hon sa. Jag vill vara trött och frustrerad av DEN anledningen. Att jag fått så mycket information att jag behöver smälta det i två tre dagar för att komma tillbaka till jorden. Inte av den anledningen att jag mentalt haft ett slagsmål med föreläsaren där jag ser mig själv slå ner henne från hennes höga hästar. 

Hon kan säkert jätte mycket. Hon har en otrolig kunskap och är säkert en sjuhelvetes fysioterapeut till hästar. Men hon är då fan ingen som ska ställa sig i en föreläsningssal. Punkt. 

Hon var så otroligt otrevlig. Och så längen ingen ställde några frågor eller ifrågasatte något höll hon god min och såg bara sådär ohyggligt smörtrevlig ut som bara sådana kärringar kan göra. Blä. Jag är äcklad.

Det mest ledsamma i sammanhanget att när hon väl kom in på det som började bli lite intressant, det som kanske kunde ge mig en chans att få upp ögonen för häst-rehab och i framtiden försöka utbilda mig i det, så hade hon bara 45 min kvar av föreläsningstiden. Hon hastade igenom det och hoppade över massa med motiveringen "det här kommer ni ändå inte förstå ...". 

En bra sak med att utbildningen flyttar till Uppsala är att kärringen förhoppningsvis inte kommer komma dit och föreläsa. Grattis till er.