"Farmor dog i natt. Elin" Så stod det i det sms jag fick från min syster i morse. Farmor är död. Mormor är död. Det är nu det händer. Det där man inte riktigt förstår men så väl vet om. Alla dör. Speciellt de som blivit gamla. Jag tror ärligt talat jag inte kan greppa döden. Jag förstår helt enkelt inte. Lika lite som jag kan förstå hur ett foster kan växa till i ett däggdjurs mage (eller för den delen varelser i ägg hos äggläggande djur) och komma ut som levande, tänkande, kännande varelser efter en tid. Det går inte in i mitt huvud. Jag reagerar, med att inte reagera. Det är min reaktion. 

Pappa var ledsen när jag hörde honom på telefon idag. Klart Pappa är ledsen, det var hans mamma som gick bort, man är alltid det blåögda lilla barn man en gång varit inför sina föräldrar, hur gammal man än blir. I alla fall jag. Och vem vill egentligen att det som en gång var det enda trygga i ens liv skall försvinna? Din stora förebild, källan till ditt liv. Det vill nog ingen. Så det är klart han var ledsen. Jag kommer nog också gråta när mina föräldrar går bort. Se där har vi något jag verkligen inte kan ta in. Det finns inte, även fast jag vet att deras tid - liksom min - oundvikligen tar slut här på jorden. Vi ska alla den vägen vandra.

 

Jag pratade även med min mor idag. Hon sa att hon och Elin med barn hade firat mormors födelsedag igår - farmor dog på mormors födelsedag. Och visst är det väl så att man - som mamma sa - inte firar att man blir äldre, utan att man faktiskt fötts, sin FÖDELSEdag. Så det firade att mormor fötts den 24 september för en herrans massa år sedan, för hade inte hon fötts, så hade inte heller vi (som jag och mamma och Elin och Siri och Leo och Elmer, och en hög med andra människor jag känner) funnits. Där har vi något att fira. 
Klyschigt att behöva säga det, men vi som tilldelats livet och allt underbart vi kan göra med det skall vara glada. Och det är jag. 

Farmor fick aldrig fira sin 90 års dag, hon hade bestämt vad hon skulle äta och allt, men hon röcks ifrån jordalivet lite tidigare än beräknat. Om döden någonsin kommer lägligt. 
Så den 5 oktober får vi i stället fira farmors födelsedag utan farmor. Vi firar den dagen hon kom hit till jorden, för face it, hade hon inte gjort det hade inte heller flera av oss funnits här.

 

Vila i frid Farmor. Nu är du med farfar igen.