Även om det inte händer häpnadsväckande mycket saker här nere i Skara så står tiden inte helt och hållet still. Det kan dock många gånger kan kännas så för alla inblandade och då tänker jag först och främst på de som bositter nuckornas residens, alltså jag och min fru Annikki. 

Jag är mellan studier och stall en hängiven fru som ägnar kanske lite för mycket tid och brödbak. Jag satte för kanske en och en halv månad sedan en surdeg. Den surdegen lever sitt eget liv i min kyl skulle man kunna säga. Men så mycket glädje och glada miner den surdegen sprider. Och tänk så mycket gott bröd den avynglat. Senast denna morgon. Surdegsciabatta. Ingen vanlig jäst. Bara min sura deg. Igår var det någon typ av surdegslimpa med råg och rivna äpplen. Hade det inte varit för att jag stoppade den andra limpan i frysen illa kvickt hade den limpan blivit min död eftersom jag var nära att äta till det att magen höll på spricka. Nackdelen med att baka eget lyckat bröd är att det är så förbaskat gott att det nästan är omöjligt att sluta äta. 
Rent tekniskt, dör jag inte av att jag bokstavligt talat äter ihjäl mig så kommer jag döden dö eftersom jag syndar. Frosseri är en dödssynd. Evig fördömelse eftersom jag inte känner någon ånger. 

 

  

   

Igår fann jag en ny bästa vän. I tvättstugan. Alla ni med känslor och hjärta och kött och hjärna har inte längre något att komma med i min värld, för jag har funnit Cylinda. En eldriven mangel. Jag har aldrig manglat tidigare. Det är en helt ny underbar upplevelse. Jordgubbar en varm sommardag. Nybakat bröd. En puss på kinden när man vaknar. I N G E N T I N G kan mäta sig med att mangla lakan och handdukar och andra typer av linnen nere i tvättstugan en tisdagskväll i november. Ingenting I tell you. Jag stod säkert där i över en timma. 

När jag kom upp från tvättstugan gav frugan mig den där blicken, som om jag hade varit otrogen. Gulp. "Värst vilken tid det tog nere i tvättstugan". Jag kunde inget förneka.
Tro på fan, Cylinda gav mig njutning utan dess like. Eftersom Annikki själv insett vilken bristande tillfredsställelse hon frambringar så var hon överraskat överseende. 

 

 

I stallet går det fint. Mer väl en fint. Bella  har blivit smalare. och spänstigare. Men trots detta faktum har hon dragit på sig öknamnet Gloria efter den feta fisförnäma flodhästen i Madagascar. 

 

Trebbe blir mer häst för var dag som går. Förra veckan hoppade jag en liten bana för första gången. Det är bara att styra. Och idag löshoppade vi honom. 135 cm kravlade han sig över för första gången. No big deal. 

 

Jag har äntligen tagit mig för att redigera filmen från 3-års testet. 
Här har ni den.