Så var min Falsterbooskuld tagen, den med. Jag har träningsvärk i magen så mycket jag skrattat. Jag tror på fullaste allvar att denna helgen givit mig säkert 30 extra år att leva. Ett gott skratt förlänger livet och jag har haft fler hysteriskt goda skratt under falsterbodagarna än under hela mitt nu mera 25 åriga liv. Dagarnas ämne var ni-vet-han-i-solsidan-Ove. Den snåla ruggigt osmickrande flintgubben? Ja han. Vi kom fram till att Tobbe, ett kärt barn med många namn, var kusligt lik vår älskade solsidan-karaktär, inte bara till utseendet, utan även till sättet (bara överdrivet till en viss del). Och vi drev med det där tills det att ingen av oss kunde stå upprätt eftersom magmuskulaturen krampade så häftigt i skrattattackerna. Det var inte bara våra smilband som fick sig en sträckare utan även de människor som stod tillräckligt nära för att höra. Interna skämt kan inte (med rättvisa) tas upp inför dem som inte var där, så jag undviker att prata mer om ämnet. Men var så goda att avnjuta bilderna nedan. De är bleka i sin uppenbarelse i jämförelse med det vi upplevde, men bättre än ingenting. Spännande omhoppning, tur med vädret, god mat och framför allt gott sällskap. Jag hade en toppenhelg och tänker garanterat ta mig dit nästa år.