Sommaren 2012

105 mil med bil och släp och jag är på plats i Skara med två hästar. Sitter i mitt rum i Annikkis och min fina hyresrätt. Så var sommarlovet över, tillbaka till min verklighet med prestationsångest över studier, för lite pengar och, och vad mer? Jo, ett distansförhållande nu mera. Jag har blivit med pojkvän och har lite svårt att acceptera detta faktum, jag har glömt bort hur det är att vara glad, så till den milda grad att jag måste ifrågasätta det minst en gång dagligen. Det är alltså såhär det ska kännas? Men underbart är kort, för när jag äntligen börjat uppskatta det hela så flyttar jag 35 mil bort. Aldrig är man väl riktigt nöjd, för hur skulle det se ut? 
Så, sommaren, vad har hänt sedan Linus <3?
Jag har jobbat, mjölkat kor, burit hö, gjort nya kor, slitit i mitt anletes svett i silon, ridit, tävlat, kört en massa badtunna (läs Bella). Men mest har jag varit med Linus, bunkrat upp in för hösten skulle jag vilja kalla det. Sparat känslan i små glasburkar som jag satt fina etiketter på och lagt i källaren för att kunna ta upp till mörka ensamna höstdagar. 
Fast vänta nu, här om sistens när jag var på Åland och hälsade på min goda väninna Anna-Linnea så snubblade jag över ett youtube-klipp som jag tycker summerar min sommar bokstavligt talat:



Ta bort kjolen och huklet och ni har mig denna sommaren. Det finns (nästan) inget mer frustrerande än när korna bestämt sig för att stanna på betet i stället för att komma in och bli mjölkade. Då står man där och skriker  till det att man svimmar och grannarna börjar ringa djurskyddsmyndigheten, och till vilken nytta? Ingen lyssnar. 

Jag har kass humor. Isolera mig i en ladugård, låt mig gå upp halv fem fem dagar i veckan och inte ha något annat att prata med än kor och detta är resultatet ... 



Kanske mest intressant i sammanhanget var att min veterinärpraktikant, helt seriöst, frågade om Selma (till prickiga) hade blivit biten av insekter? Äh, ja, jag står med hakan lika långt neddragen i golvet som ni. 
 
Anyhow. Det kommer med största sannolikhet ploppa upp mer saker i min skalle vart eftersom tiden går. Nu är jag 100% hjärndöd efter alldeles för mycket bilåkande och möbelsläp och ett halvt glas rödvin så jag vet knappt vad jag heter. 
Men en sak vet jag, och det är att jag är förändrad, på gott. Inget ont här. 
 

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

frida hade följande att tillägga:

jag hoppas att hon går om veterinärutbildningen eller hoppar av den eller åtminstone börjar umgås med djur..

2012-09-10 @ 14:34:36

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback