Jag vinklar upp persiennerna. Solen skiner igen, men alldeles nyss regnade det. Aprilväder. Jag sitter själv inne på mitt rum och tänker på det som just inträffat. En droppe blod faller mot det uppruggade skrivbordet. Jag följer den med blicken där den faller. Det måste vara anspänningarna som släpper. Jag drar baksidan av handen under näsan, vilken lämnar en rand av blod efter sig. Jag ställer mig upp och går mot toaletten. Det knackar på dörren. Fan, jag hann knappt ta av mig skorna och de är redan här. Jag stannar upp, blodet rinner under näsan där jag står. Jag vänder mig mot dörren vinklar ner det glappande handtaget och låter dörren glida upp. Jag bemödar inte lyfta händerna över huvud, de är redan över mig i en svepande rörelse. Dörrmattan i kokosfiber river mitt ansikte medan de handfängslar mig. Näsan fortsätter blöda för jag ser hur dörrmattan rödfärgas. Jag kan inte uppfatta något av det polismännen säger. Kanske finns där även kvinnor. Men jag är redan långt borta. Uppdraget slutfört.