Ibland kan jag undra hur min hjärna är funtad. I natt drömde jag de MEST absourda drömmarna jag någonsin drömt. Allt var väldigt verkligt och klart när jag vaknade, men det försvann ungefär i samma takt som att jag hann öppna ögonen. Dock var det en sak som dröjde sig kvar, kanske just för att den var så ... så ... sjuk?(!). 
Det är alltså så sjukt att jag inte ens tänker skriva det här. Jag är nämligen rädd för att jag skulle bli tvångsplacerad på mentalsjukhus, om de hade funnits kvar sådana institutioner. Vi pratar inte om den öppna vården på s:t Göran utan vi snackar alternativ vård (läs lobotomi) på säg, Falkessons Hospital och Dårhus.
Jag blir bokstavligt talat orolig för min psykiska hälsa. Med tanke på att drömmar speglar det man upplever under dagarna men inte riktigt har tid att bearbeta ... bla bla bla.