I apologize for any skipping tracks.
Ni vet när man hör bara en liten strof av en låt på radion och blir helt avdomnad från verkligheten och bara måste höra lite till? Ni kanske inte vet, men jag vet för det händer mig då och då. Igår hände det, igen. Och sedan igår morse har jag nästan redan spelat sönder den stackars låten.
Musik påverkar mig känslosamt. Det har jag säkert redan sagt någon gång under dessa snart fem åren. Och den här låten gör mig glad, men jag fylls också av lite vemod. Men mest känner jag mig sprallig. Den är barnsligt söt på något vis. Men va fan, nog pratat och döm själva.
Men shit!
Var det allt ni kunde komma med?
Trackback