Jag säger bara en sak: X-men. Bio är verkligen som bäst när du går på den helt utan förväntningar. Såg att det var premiär, bokade två biljetter och gick dit, och under det två timmar och tolv minuter som följde satt jag hänförd i den röda biofotöljen. Vilket underhållningsvärde. Visst, det var missar och inte i närheten av någon perfektion men jag var underhållen, rakt igenom hela filmen.
Jag kände mig som fjorton av någon bisarr anledning. Satt och vred mig i sätet, nästan skämdes lite, för flera av skådespelarna fick mig att rådna. Jag vill ha en superhjälte. Nu. Tack. Dreggel.
Vad är det med män i spandex och övernaturliga förmågor som får mig att svettas? Ja just det, nu vet jag, det är någonting jag inte kan få, och någonting man inte kan få är precis det man vill ha. Jackpot.
Det var med ett leende på läpparna jag åkte hem och red.

Ett leende trots att min mobil var död.
Min mobil badade här om dagen. Det var egentligen bara meningen att jag och Sessan skulle bada, eller, egentligen var det bara Sessan, men hon tyckte att sjön var skräckinjagande så jag var som tvungen att bevisa för henne att mälarens icke existerande sjöodjur inte skulle sluka henne med hull och hår. Så jag plumsade i och var tvungen att föreviga vårat - ryttare och hästögonblick - som bara en hästägare kan förstå. En väldigt vacker och nästan romantisk idé enda fram till det att jag liksom ser hur mobilen i s l o w m o t i o n glider mig ur handen och rätt ner i sjön. FUCKING AWESOME hinner jag tänka och kastar mig ner i vattnet efter mobilen. Det är grumligt, som det är när det är sandbotten och en 650 kg häst (uppskattat) klampat omkring på den. Det var ju ett under att jag hittade mobilen. Fiskade upp den och rev ur batteriet. Nu var det bara att be. Och medan jag bad informerade jag de jag mötte om att det redan är högst badvänligt i mälaren. Dyngsur satt jag som ett plåster i sadeln på vägen hem. Som ett plåster med superlim.

Tro det eller ej, men igår fick jag igång min mobil. Displayen är lite fuktskadad, och kameran var lite grumlig. Men idag hade till och med kameran repat sig. Dock verkar batteriet ha fått sig en törn och det är sand i typ hela maskineriet, men det håller till i veckan då min xperia arc trillar ner i brevlådan. Sony ericsson för vinst. Med tanke på att den låg i vattnet i ett par minuter innan jag fick upp den och det idag nästan fungerar felfritt måste jag ge den en eloge.

Igår fick jag gåslever. Alltså jag typ trattade ner choklad i mig själv. Jag hade chokladmunchies som inte var utav denna värld. Jag är lite svag för de där chokladcocosstängerna man kan köpa i plockgodiset på ICA.
Så idag blir det springa efter att jag städat klart på skullen och ridit odjuret.