Som en gaulen novshörning.

GAH!

Jag springer med vidöppet gap, skriker så mycket lungorna orkar mot en oklart mål. 
Torra trampdynor mot knöglig mark. Det ska vara riktigt oskönt att springa ibland, för då njuter jag desto mer när jag stannar. 

Jag ska spika upp en - lost and found - på min ryggtavla. 
Så ser du en tjej med stirrig blick som springer runt planlöst och i spridda skurar vrålar från lungornas avgrund så kan du:
A - Ge henne ett kok stryk.
B - Styra upp hennes liv. 
C - Ge henne en kram. 
Eller bara skita fullständigt i henne. Stalltipset tipsar om det bokstavslösa alternativet.

Ibland är det helt enkelt en bra sak att vara riktigt försvunnen alldeles själv.  

Nu ska penntrollet sova.

Dagen har varit givande.

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

Pillran hade följande att tillägga:

Ibland behöver man känna sig lost för att senare kunna hitta sig själv. Kanske inte den behagligaste känslan dock! Jag gillar noshörningar, de är söta :D

2011-01-09 @ 19:01:21

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback