Överlånga dagar som dessa gör ögonen trötta. Det gör nästan ont att titta. Ska jag summera min dag? Som är långt från över? Är någon intresserad? Den är så lång och tråkig att jag knappt står ut själv, så varför skulle någon annan intressera sig?
Ni får stå ut:
Gick upp tjugo över fyra. Ja, tjugo-över-okristlig-tid-fyra-på-morgonen/mitt i natten. Lyckades ta mig ner till köket och tillgaga gröt utan att bränna sönder en katrull. Pulsade ut i snön genom skogen och tog bussen till kanton. Försökte att inte somna på bussen eftersom det skulle bli så jobbigt om jag missade att kliva av vid rätt hållplats. När jag tagit mig av bussen låste jag upp cykeln och cyklade hem till gården. Bytte om och gick ut tll djuren. Fodrade hästarna, skottade ensilage, mjölkade, ströade, red sessan, tog ut hästarna, mockade, duschade, fick lift ut till vägen och åkte till samtrans för att jobba 11-20.

Ja ni ser.
Nerver ending story.
Jag sitter alltså på tantsams och har drygt två timmar kvar. Ganska exakt två oändliga timmar. Två lugna timmar. Vad var det jag tänkte på?
Vad tänker jag på?
Vem är jag?
Jo just, 20.50 kommer jag hem. Då vill jag försöka sy klart den där förbannade soffklädseln. Förbannad i den mening att det blir förbannat snyggt. Fridas nuvarande kräkbruna klädsel á la 70-tal får vem som helst att rysa av obehag. Men den är ju konstaterad skön så det enda den behöver är ett ansiktslyft. Och vilket lyft ska jag säga er. Jag ska ta en före och efter bild så ska ni få se vad jag kan göra med en symaskin från tidigt 1800-tal. Och utan mönster skall påpekas.

Glad nyhet - Jag kan sätta upp mitt hår i små små toffsar! Lycka! Me so cute.

Nej men om man skulle svara på lite mer samtal.
Ha det gott folket. Mellan samtalen skall jag kvällsdrömma om en sommaräng, där en sval bris sveper in. Jordgubbar med grädde och ett glas med iskall mjölk. Snart är den drömmen verklighet. För snart är det sommar igen. Om man tänker på hur fantastiskt fort tiden har gått så är det ju faktiskt snart.