Att tänka tillbaka.

Igår blev jag upplyst om att det är nytt år om mindre än två veckor. Ofta brukar åren gå fort. Jag står där dagarna innan nyår och förundras över hur snabbt tiden gått. Men jag kan inte med handen på hjärtat säga att detta året gått fort. För första gången så kan jag knappt minnas början av detta året. Det känns ofantligt avlägset. Höstterminen har i och för sig rusat fram. Känns som det var igår jag slängde in alla mina behörigheter i hästtransporten med far och flyttade ner hit till skara.

För snart ett år sedan var jag inte i samma sits. Jag var långt ifrån det ganska tillfredsställda sinneslag som jag befinner mig i nu. För knappt ett år sedan var jag någonstans där jag absolut inte ville vara, och det var nog första gången jag tappade greppet om mig själv. Eller så var det då jag blev varse om att jag sedan länge tappat greppet om mig själv och var så illa tvungen att ta tag i mig själv och få en förändring.
Ni som varit där själva vet säkert vad jag talar om. När luften i de andetag du tar inte räcker till. Och ju djupare andetag du tar, ju mer luft du försöker dra ner i lungorna desto mer kvävd känner du dig. När musklerna skälver i skräck och tårarna häjdlöst forsar ur tårkanalerna och det känns som att alla världens problem i form av antarktis smältande isar tungt, långsamt, krossar ditt bröst.

Det hände mig för snart ett år sedan. Det hade byggts på under dagen som varit och kom till att expoleda inne på toaletten. Jag skrek. Skrek efter luft. Panikångest? Jag vet inte vad det var men det höll på att döda mig, kändes det som. Fast i själva verket var det nog bara mitt liv som försökte slå liv i det jag själv hade försökt ha ihjäl. Och jag rev upp allt det jag gjort. Jag flyttade, slutade skolan, skaffade jobb, återförenades med gamla försummade vänner. Och livet rann långsamt åter. Livet fick mig att chansa. Jag tog chansen och flyttade ner till en okänd stad, utan fasta punkter, till en ny utbildning. Till ett nytt liv. Och även om livet inte alltid är förtjusande vackert så trivs jag här. Jag trivs med mitt val. Jag trivs med mitt liv. Även om tron på mig själv sviktar så känns detta rätt.

Jag kommer aldrig kunna fly från mig själv. Och jag vill inte fly från mig själv. För innerst inne gillar jag mig själv. Innerst inne tycker jag att jag är en ganska fin person. Inget ordinärt, men något alldeles lagom, som räcker alldeles lagom för mig.

För ett år sedan gjorde jag ont. För ett år sedan gjorde jag illa mig själv. Men jag fick nog och sa ifrån, och är det inte så, att det bara är du som kan få en ändring på det du är missnöjd med? Man behöver ju inte sätta käppar i hjulen för sig själv. Det räcker gott med de käppar som andra sätter åt en.

Om två dagar är jag hemma. Hemma och firar jul med de människor jag håller av mest. Som står ut med mig även när jag själv sviktar. Jag ser fram emot att komma hem till Lovö, men jag ser även fram emot ett nytt läsår här nere i skara.

ett år sedanett år senare

Ett år .. same but different ..


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

Frida hade följande att tillägga:

Guud va snygg du är i håret, värsta frillan! :D

2011-12-19 @ 18:33:36
N hade följande att tillägga:

För ett år sedan fick jag spendera det bästa nyåret någonsin, tillsammans med den person som jag håller av mest i hela världen - min Hawn.

ellen hade följande att tillägga:

ville bara önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år. massor med kramar från ellen

2011-12-22 @ 13:01:30

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback