Sommaren har kommit tidigt till Sverige.
Helt underbart i min mening. Mellanting är ingenting för mig. Det är en fröjd att vara ute just nu. Alldeles precis lagom varmt. Riktigt friska morgnar där fåglarna kvittrar öronbedövande innan solen hunnit upp helt och hållet. Har klivit upp i ottan varje morgon nu trots att jag haft "sovmorgon". Kan ju liksom inte ligga kvar i sängen när dagarna är så fantastiska. Igår sprang jag. Sist jag sprang var i typ januari (av olika dåliga anledningar). Och det var riktigt riktigt skönt. Kände att jag hade rätt mycket att ge faktiskt. Men nöjde mig med 30 min av min lunchrast på jobbet. Tänkte ta en sväng idag också.
I morse gick jag upp tidigt, tog bussen till kanton och promenerade i den ännu rätt svala morgonen till gården. Väl där fodrade jag hästarna och tog en kopp kaffe. Sedan var det mental träning med Sessan. Tömkörde och släpade en skackel efter henne i säkert en timma. Men till slut gav hon sig. Hon sket typ på sig när jag först började dra den efter henne. Jag for efter som en blyfylld vante i tömmarna, men det går att knäcka även den mest envisa av hästar med tålamod. Nu ska hon få suga på den karamellen ett tag så tar vi och rider ut i morgon. När jag mockat klart i stallet åt jag frukost och sedan inväntade jag Elin på en trädgårdsstol i landet. Lät solen måla lite fräknar i mitt ansikte. Behövs inte många minuter för att jag ska se ut som pippi. Elin kom och jag hann rensa en hel rabbat innan jag var tvungen att cykla till vägen och åka till jobbet. Det är ju lite trist att behöva sitta här och missunnas härligheten där ute. BLARGH. Jag L Ä N G T A R till juni då jag ska börja jobba heltid på gården till förmån för Elins mammaledighet. Jag tror på allvar att jag skulle DÖ om jag skulle behöva sitta av HELA sommaren inne på ett kontor. Jag är i alla fall inte gjord för det.

3-6 maj är det seminkurs. Äntligen. Ska bli intressant och se vad mer det kan ge mig, med tanke på att jag faktiskt fuskat lite sedan innan.

I morgon skall jag skörda lite av Fridas och mina rabarber och göra KRÄM. Fucking awesome.

Skriver inte jag extremt tråkigt när allt i mitt liv känns värt? När allt liksom är bra? När det inte finns någonting att gnälla på egentligen?