310510

Blä, hemlängtan i natt när jag skulle gå och lägga mig var inte utav denna världen. Den slumrar kvar idag. Så fort jag blir ensam och inte är sysselsatt med arbete gör den sig påmind. Hade föreställt mig att jag skulle längt hem men inte att det skulle vara så påtagligt som det är. Fan va vek jag är. Jag ska vara borta två månader och beter mig som att det är armagedon och jag är han Bruce Willis och ska snart dö? Två månader är ju ingenting . Hur många månader har jag inte betat av i ren apati det senaste året? Två månader totalt har jag varit ifrån Staffan som är den största anledningen till att jag bara vill gråta och åka hem?

Alltå jag har verkligen värsta klumpen i bröstet och grips typ av panik. Ensam, rädd. Ledsen? Jag vill ju att detta ska bli två bra månader. Hur som haver så kommer jag åtminstone lära mig något av dem. Och jag TÄNKER INTE beta av dem i ett apatiskt tillstånd och bara längta hem varenda sekund. Det är ju trots allt väldigt vackert här även om skogen här utanför ser ogenomtränglig ut och är full av farliga djur. Typ giftiga ormar. Men jag tänker ändå gå på upptäcksfärd.

Nu har jag lite rast efter frukosten igen. Har bloggat lite. Nu ska jag titta lite på film innan det är dags att städa tror jag? Sen får vi se vad för uppgifter jag får idag. Lite Japanska ska jag i alla fall försöka träna på. Jag kan typ säga tack för maten. Och tack? God morgon sitter nästan också. Även om jag stakar mig som största stammaren i världen när jag snackar så försöker jag i alla fall och det är en god start :)

Over and out for now.

Idag är det verkligen varmt. Var just med Aniki - en väldigt kort Japansk man i medelåldern som kan tre ord engelska - och rensade ogräs på en annan "gård" där det var många fält av grönsaker. Utsikten var mangefik. Ett snöbeklätt berg. Jag kan inte sluta hänföras av naturen. Av det jag ser. Mycket värt. Jag hjälpte även till att kupa upp jord vid potatisplantorna. Det finns säkert något facktermsnamn för det men jag har ingen aning om vad det är. Får väl kolla upp det sen. Vad som förstörde idyllen var att de använde bekämpningsmedel där. Något jag ställer mig helt utanför. Känns så onödigt. Här där jag bor har jag inte sett några spår av bekämpningsmedel, ännu. En gård här intill har kor. Och jag såg en väg "upp i skogen" när vi körde tillbaka hit. Måste ju hålla utkik inför min upptäcksfärd på fredag hade jag tänkt. Som sagt varmt. Speciellt när jag var ute på fältet med Aniki. Här fläktar det dock skönt. Snart ska jag ut och använda grästrimmern med sagd man.

Sugacchi frågade mig idag om jag kunde laga någon svensk mat. SVENSK MAT? Vad fan är SVENSK MAT? Jag har verkligen ingen aning. Lika lite aning som jag har vad min favoritmaträtt är. Jag sa att vi skulle försöka leta upp på internet tillsammans så vi kunde handla in igredienser sen.  Det ska bli intressant i alla fall. Sachan frågade även mig om jag visste hur man dödade och tillagade kyckling. Betyder det att det står på menyn? Jag har faktiskt aldrig dödat en kyckling, har ju dock sett hur det går till. Vi får se vart det leder någonstans.

Nej nu ska jag plugga lite Japanska igen. Det går trögt. 13.30 är lunchpausen över och det är dags för arbete. Arbete gör mig glad. Har alltid gjort. Jag mår verkligen piss av understimulans. Tänker för mycket, speciellt på "dåliga saker". För mycket fri tid är inte min grej. Sysselsättning är skiten. Vad det än är. Även om jag inte är så vidare värst duktig på att komma på saker att sysselsätta mig själv med. Jag kanske kommer bli bättre på det denna sommaren. Vem vet? Staffan är faktiskt en stor inspirationskälla där. Han är alltid så finulig och rolig. Kommer alltid på massa roliga saker. Det är något jag borde ta lärdom av. På Fredag ska jag praktisera det. Nu drog jag iväg igen. PLUGGA JAPANSKA DUMMER!

Jag har just varit ute och skördat en åker, eller fält, eller sumpmark? Gräsplätt? Jag vet inte vad jag ska kalla det. Jag har varit ute och skördat det med en röjsåg, eller en grästrimmer med klinga? Är lite osäker på vad skillnaden är. Aniki skulle möta mig 15.15 där uppe men dök inte upp så jag fortsatte. Men bensinen tog slut så jag gick tillbaka till gården. Hoppas inte han leter ihjäl sig där uppe när jag sitter här och har en brake. Skönt. Är lite trött i fötterna och axeln. Det är så härligt primitivt här. Men det är det som är det fina med att komma bort. Få lite perspektiv. Då är det enklare att uppskatta det man har hemma. Om det nu är borta som det är här. Primitivt alltså. Vem skördar en hel åker med en trimmer? Japaner tydligen. Men det är skönt med lite fysiskt arbete. Jag har legat på latsidan i Sverige.

När jag stod där och trimmade slog det mig plötsligt hur vackert där var. Gud vad jag tjatar det men det är storslaget. Egentligen kunde jag inte få in vad det var jag såg. Det är som taget ur en bok eller en japansk film. Jag älskar naturen och jag älskar när den är som den är här. Jag har blivit lite hemmablind. Det vet jag när jag sprang genom Drottningholmsparken förra sommaren. Där är också så otroligt vackert. Men man åker bara förbi där var dag och tänker inte på det. Det blir snabbt så. Likaså med människor. Det bästa är väl egentligen att inte lära känna någon och inte heller bo för länge på ett och samma ställe, då ser man snart inte vad man har eller vart man är. Blind som sagt. Jag lever som i en japansk saga nu. Vad heter den där filmen med en liten flicka som kommer in i ett magiskt land där hennes föräldrar blir grisar och det är en stor svart klump som äter allt typ? Jag kunde ha varit i den sagan även om man inte blir en gris när man äter här. Men vad jag försöker säga är att det finns vissa grejer man tänker: "Sånt finns bara på film". Det man bara ser i Japanska filmer, är här pår riktigt (no shit). Det är inte bara i Japanska filmer. Det finns. Jag svamlar. Men jag är lyrisk över naturen.