Jag vill idag belysa det jag under dygnets ljusa timmar sysselsätter mig med - köra bud. I mångt och mycket är det ett fruktansvärt yrke, utan dess like. Förnedrande, smutsigt och oförklarligt trist.

Men det har sina ljusa stunder. Ett leende, en tacksam hand, hjälpsamma medmänniskor, eller varför inte damen som bjöd in på mig te i bara nattlinnet;

Någon dag strax innan jul har jag irrat bort mig i blåsut med en sketen 118-beskrivning i närminnet och en tunnelbana i vägen. Ett samtal senare sitter jag inne i en främmande kvinnas kök och sörplar i mig te och tuggar i mig kakor; "Jag hade ju så trevlig röst". Hon hällde lovord över mig och var säker på att det skulle gå bra för mig i mitt liv. Hon visste sånt, för hon jobbade med människor. Även om det bara var ord från en främmande dam i rödrandig nattshirt så värmde det och hela jag log när jag traskade tillbaka till bilen.

Sen finns det ju de dagar då man finner sig själv i raseri försöka slå sönder instrumentpanelen under högljudda vrål. Millisekunder ifrån ett mentalt sammanbrott.

En mulen dag förra veckan var just en sådan dag.

Fick en "komplicerad" körning enligt någon av beställarna på asa. Jag skulle hämta upp två ordrar på Swebolt i Järfälla för att köra dem till Beijer i Järfälla där de skulle ta något av sakerna och det som de inte ville ha skulle sedan köras vidare till någon man på Ekerö. Inte allt för komplicerat i mina välstämda öron. Anländer till swebolt, ringer på en ringklocka fem gånger innan någon behagar släpa upp rektum för att assistera mig (service i tell you). En gråskallig skinntorr man ser förvånad ut över min närvaro och undrar vad jag vill. Jag fattar mig kort; Körning till Beijer Järfälla. Jag nämner även två nummer som jag fått i körningen. Men mannen står som ett jävla frågetecken och försöker dumförklara mig så gott han kan (Men lilla gumman, kom inte här och tro att du är någon). Jag frågade honom om det möjligtvis fanns någon som visste NÅGOT på det här stället, vilket han tog som en förolämpning, mycket berättigat i min mening. Han har minsann inte hört om någon sådan beställning och försökte sitta kvar på sin höga häst med facktermer och ett pekfingerpekande på ett tangentbord. Till slut fick jag spotta i näven och smälla till. Vet inte hur många gånger han hade nämnt att det inte fanns någon sådan körning när jag tillslut fick peka mot dörren, och peka på ett paket som jag i förbifarten sett att det stått "beijer järfälla" på; "Det kan inte vara det där paketet då?" ...

Han går fram till paketet och sliter åt sig fraktsedlarna. Och så var hans misstag som bortblåst. Han börjar osammanhängande snacka om fraktsedlarna och ger mig kartongen.

Jag tyckte det verkade konstigt att allt det som stod på fraktsedlarna skulle få plats i den lilla låda jag nu hade i handen. Frågade både en och två gånger om det verkligen BARA var det jag skulle ha med mig, och jo visst var det så. Så jag styrde till beijer där jag snart fick det förklarat för mig att det mycket riktigt fattades saker, gängstänger. Några svordomar senare (dock - hör och häpna - inte från mig) var jag påväg tillbaka till swebolt. Det var en ännu mer förvånad man som tog emot mig denna gången. Han undrade såklart vad jag nu ville. Jag försökte - så snällt jag bara kunde utan att låta allt för otrevlig - förklara för honom att det fattats saker. Han försökte tuta i mig att jag minsann fått allt. Jag försökte inför döva arroganta öron förklara att de även hade beställt gängstänger. Grinigt masar han sig iväg för att hämta ansvarig. En annan man kommer tillbaka. Som om han i sitt huvud redan planerat vad han ska läxa upp den unga damen med för ord talar han om saker för mig som jag redan vet ... Han säger att jag redan fått allt och att de packat ihop allt i en låda för att inte tappa bort något. "Bra" tänkte jag, packa ihop två separata ordrar i samma låda, smart .. Jag förklarar för mannen att det fattats gängstänger och att gängstänger omöjligt kan fått plats i den låda jag givits. Han blir tyst. Äntligen, en reaktion. Han bestämmer sig för att kolla upp saken. Och mycket riktigt, gängstängerna låg där på bänken. Inte ett dugg skamsen över deras totala brist på service och kompetens ger han mig stängerna som om vi inte ens haft diskussionen, utan att be om ursäkt. Jag roffar åt mig stängerna och kör därifrån.

Men mitt skarpa sinne känner på sig att något fortfarande inte står riktigt rätt till, så jag ringer till beijer för att kolla upp att det verkligen bara var gängstängerna som skulle med till ekerö.

ICKE! Gubben i andra ändan av luren svär och säger att jag ska ha muttrar och brickor - de som ligger i lådan på beijer - great. Gör en regelvidrig u-sväng på motortrafikleden och kör tillbaka till beijer. Sliter åt mig mina askar och ger tjejen bakom disken ett: "Tredje gången gillt då?", hon skrattar.

Hinner köra ett par kilometer när någon jävel från kontoret ringer: "Hur långt har du hunnit", Vad fan menar hon med det? "Ja, hur långt har du hunnit åka från beijer?" VA FAN?! VAD FAN MENAR DU?! VAD VILL DU?!. "Kunden från ekerö har ringt och sagt att han kommer och hämtar grejerna själv vid beijer". Och så släppte jag helvetet löst. Skrek och svor, "Vilken jävla skitkörnig, du anar inte vilket jävla krångel det har varit, jag orkar inte, jag har inte pissat på hela dagen, eller ätit, de kan fan dra åt helvete!!".

"Ja, men du slipper ju åka till ekerö ..." Hör jag henne säga. MEN JAG BOR JU FÖR FAN PÅ EKERÖ!? "mmm ... lillla gumman, jag förstår att det är jobbigt". DU SKA FAN INTE LILLAGUMMA MIG! "Jag lägger på en extra adress". Ber henne lägga på 3 extra adresser och 30 min strultid, skulle tagit 60. Jag brände alla jävla andra jobb efter det där, åkte hem, la mig i badkaret med en brödkniv och somnade blöt till tonerna av evanescence.

Ja, ni ser ju, totalt kaos. Dagar som de är inte de bästa dagarna.

Men de vägs trots allt upp av de dagar man ser små roliga lappar, springer på josef frizl källardörr, levererar instrument till någon kändis spelning, när någon glatt berättar som sitt liv och om hur vackert rapsfälten blommar vid kyrkan på sommaren. Eller alla vackra platser man annars aldrig skulle sett ..