Jag har under dagen matats med informationen om att folket i mittens rike inte längre ska få smörja kråset med människans bästa vän (you pick your favorite!). Anledning; djurens rätt i samhället, eller något annat luddigt. Och i min mening är detta lika kul som det ludd som fastnar på foten efter en dag i nya sockor, tröttsamt.

Vad är det som ger katter och hundar mer rätt att inte ätas än kor? Getter? Får? Fiskar? Valar? Grisar? Nu kan man - om man är på det humöret - vända detta till ett; Varför äter vi inte oss själva också om man ska ta upp frågan och dra linjen riktigt djupt och hårt ner i sanden? Mitt svar? Jag inbillar mig att människor i grunden inte är kanibaler, och vi precis som andra köttätare inte föredrar vår egen art (och för övrigt, vem vill äta en människa med tanke på all skit vi stoppar i oss?).

Vi människor är djur - i mina ögon - och andra köttätande djur äter andra djur. Det finns allätare, och det finns sådana djur som specialiserat sig på bara en enda djurart att käka. Vi människor tycks ju, om man ser tillbaka genom århundradena, höra till gruppen allätare.

En hungrig mun är inte kräsen. Det är ett jävla tjat om svält och misär och kor som murar igen atmosfären med fisar och övergödda jordbruk och skövlade regnskogar. Är det då inte bra att man äter det som ätas kan? Hundutställningar och kattpensionat i all ära, men de malätna rackarna som ingen håller kär kan likväl serveras i en nudelsoppa i min mening?

Min uppväxt på bondgård kan ligga i grunden för detta tänkande. Här är det vardagsmat att äta den du dagen tidigare matat med kärlek och värme.

Jag tycker det är löjligt att man i kinaland inte längre tänker äta hund och katt bara för att vi i väst har en åsikt som skär sig från deras, eller att deras djur nu plötsligt ska få en "rätt", den enda rätt de bör tilldelas är den de tillagas i *sarcmark*. Men okej, vart är då alla andras ätbara djurs rätt att skonas från våra tolvfingertarmar? Jag orkar inte med att vi människor tilldelar oss rätten att bestämma vilka som är mer eller mindre värda.

Detta är en enorm debatt som kan föras till långt efter läggdags.

Jag skulle utan att skämmas kunna äta både hund och katt och kanin om någon behagade servera mig det i svenneland. Och så för den rappkäftade; skulle jag behöva, så skulle jag - ja, utan tvekan - föda upp ett gäng "mer värda" sällskapsdjur till föda om det såg magert ut på matfronten.

Nu är vår frys redan fullproppad med får och kor och grisar så jag finner ingen mening med att slakta grannens katt i demonstrativt syfte. Men om tredje världskriget skulle bryta ut skulle jag säkert om jag var tvungen skära strupen av min egen häst om det stod mellan mitt och hennes liv.

Detta kan virkas in i debatten om att vi skjuter av vargar. Vad fan är det för vansinne? Det är lika befängt som att japanerna i rent raseri, utan varken mening eller mål hugger ihjäl över 23000 delfiner varje år.

"Parasiter" kallas de.

Och om jag nu på ett smidigt sätt ska försöka knyta ihop slaktavfallssäcken så är det väl vi, om några som är parasiter? Vi suger ur jorden på allt det liv den omsorgsfullt byggt upp. Stackars gud, att Eva och Adam åt ett äpple är ingenting i jämförelse med vad vi gör nu.

Kan inte bara en gigantisk padda sluka halva världen och återställa ordningen?