En rask promenad genom ett snöbeklätt mörker piggar upp något helt otroligt. Är lagom mosig i fettklumpen efter timmar av jagvetintevad i skolan. Gick i dvala mitt i någonstans. Agronomdag hette det. Dvs, gamla agronomstudenter som berättade för oss förstaårsstudenter om vad som väntade efter avslutade studier. Förvisso intressant, men jag roade mig ändå med min stickning så att jag inte somnade. Jag och AL roade oss även med att spä på våra fördomar om de hanliga könen som man ibland ser i skolan. De stryker omkring i unghingstflockar och stör på lektionerna. Stureplanspedofiler som kommer ha den högsta lönen, som kommer styra ekonomin och inte är annat än uppblåsta besserwissrar om ett par år. Fördomar var det. 
Jag hade turen att springa in i Linnea precis när dagen var över och fick snålåka med till stallet. Där sadlade jag Sessilur och intervalltränade henne på åkern. Hon fick kämpa på bra i den säkert 40 cm höga snön. Söt. Även det - precis som promenaden från kyrkan - var uppfriskande. Tål att göras om. 
Jag har pluggat lite idag också. Faktiskt. Jag är inte så jättenervös inför på fredag. Men jag kanske borde vara det. Det är illavarslande när jag känner mig likgiltig inför ett prov. Eller tenta som man valt att döpa det till på universitetet. 
Angående gården faller domen om en månad. Mamma lät inte allt för uppgiven när jag talade med henne. Hon lät tvärtom oförskämt nöjd då hon satt med Elin och familj och smaskade på en lyxshake på Max. Jag blev avundsjuk. Lyxshake är så jävla gott, och förbannat onyttigt. *Torkar saliv från mungipan*.

Nog om gott som går att äta. Enda anledningen till att jag inte blir bulimiker - så att jag kan äta hela tiden bara för att det är så förbannat gott (förutom när jag står med fingrarna i halsen) - är att jag inte vill förstöra mina tänder. Jag låter sexig nu, jag vet. 

Rummet här är inklätt i POST-IT-lappar. Vackert. Som en gul klick av noteringar i tillvaron.