Frisk luft - som erinrar om det plötsliga regnet - fläktar genom mitt halvöppna fönster. En stark augustisol tvingar sig in genom persiennerna. Växelvis öppnar sig de saligas hemkvist och det bokstavligen öser ner, växelvis tränger sig solen fram genom regntunga moln. Tor har låtit sin hammare slungas genom himlavalvet.
Det är få ögonblick som gör mig så medveten som när ett tugnt regn sveper över land, som när åskan mullrar dovt i fjärran eller alldeles nära så bröstkorgen skälver. Då ser jag klart.
Det kan hända att jag går ut och ställer mig i det hällande regnet. Låter varje droppe som landar på min hud rena mig. Låter alla onda tankar rinna av mig. Titta upp mot den gråmulna skyn och uteslutande njuta. Underbart är kort.

Stundom kan jag undra om någon vid någon tidpunkt faktiskt lyssnar på det jag har att säga. Ett outröttat gnat kan döva vilka öron som helt och i realiteten är det nu inte det jag talar om; vardagstjat. Jag talar om den människan i ditt liv som i sanning bryr sig, om den finns. Åtskilliga människor i vår närhet tycks ha talangen att gå upp i rök när man minst anar det, eller när man behöver dem som helst. Så vem väljer vi att öppna oss för? När vi vet hur ont det gör den dagen de inte längre står vid vår sida. Jag är tankspridd. Förskjunken i grubbleri. På villovägar i ett ändlöst land. Ska jag alltid vara tvungen att sno in allt i rosa dun? Det är inte sanitärt att ramla för långt ner i det bottenlösa hålet i skogen, men det är inte heller gott att dra för alla draperier. Precis som att sorgekanter inte har skadat även om man inte borde sätta sig och äta bajs. 
För mycket socker gör vem som helst tjock. 

Ord. Så många ord. Så mycket som vill bli sagt. 
"Shouldn't tell you all I got inside but I just need to let it out
Let me say it if you don't mind
It's only you, I think about" 

Det är inte mycket i den tidsrymd vi kallar livet som på något vis verkar vettigt. Då och då måste vi alla bita i sura äpplen trots att det får oss att grina illa och lämnar oss med en besk smak i munnen och ett förvridet anlete.

Nu skall jag snart röra mina onda till andra delar av staden. Baka något gott och kräkas verbalt över överssende öron. Somna gott i natt och låta drömmarna svepa iväg mig till en annan del av mig. 
Låt er hållas. En ny dag gryr snart och med den jag.

Jag trodde ni ville veta.