Trögt.

Det här kan ha varit en av de tråkigaste dagarna i mitt liv. Mitt invalida jag tråkar ut mig själv.
Jag var hur duktig som helst i morse. Hasade mig ut i trädgården, plockade äpplen, skalade dem med moster Huldas äppelskalare och kokade nästan fem kilo äppelmos.
Sedan dog jag av.
La mig i sängen och SOV till klockan sex?
Jag får inte tummen ur arslet nu heller, initiativförmågan ligger i samma nivå som min förmåga att ta mig fram. Jag har absolut ingen fantasi. Jag har lite planer för i morgon och det är väl bra så, men nu då?
Okej, klockan är ju över nio, så jag skulle ju kunna gå och lägga mig, men det känns sådär lagom skoj när jag redan legat och sovit halva dagen.

Så jag kollar på youtube.
Det är some fucked up shit man kan hitta där. Och det har varit det mest upplyftande idag att sitta här och glo på något som någon gjort i brist på annat.

Så snubblar jag över det här:



Vad hände med det naturliga urvalet?
Jag känner mig på sätt och vis så avtrubbad att det här egentligen inte påverkar mig, längre, ska jag väl säga. Men något inom mig blir lite ledsen.
Igår hittade Elin och Karel en skadat Duvhök i naturbeteshagen. Det var en magnifikt fågel. Pappa och jag åkte med den till viltjouren. En lite äldre dam ute i skogen på mälaröarna.
Idyllen.
Vi satte oss och pratade efter att vi fått en snabbare rundvandring och satt herr duvhök i en bur. Jag blev mest uppäten av mygg. Jag är lagom snygg i ansiktet idag. Svullen och dan.
Men i alla fall. Vart jag vill komma med allt detta var att när vi satt där som bäst och pratade kommer ett litet rådjurskid vandrandes på tomten och jag sätter allt vad ord heter i halsen.
Det var en liten get (hona) vars mamma hade blivit överkörd.
Tydligen fick man bara ha rådjur instängda i bur i 48 timmar så kvinnan hade släppt ut det då tre dagar gamla kidet på tomten och tänkt att det fick väl gå som det gick.
Det hade tydligen gått bra. För där gick det lilla kidet och betade på tomten, kröp under bordet och lät sig bli kliat. När mörket började tränga sig på kilade igelkottar omkring över gårdsplanen.
Jag i extas.

Och visst. Det är ju på sätt och vis att störa det naturliga urvalet att ta hand om det lilla kidet eftersom modern dött så skulle kidet dött i den hårda naturen.
Men sen, hade inte bilar funnits, hade modern förmodligen levt.
Så. Vart vill jag komma?

Det är klart det finns något finare än sönderavlade kor i världen.
Det finns en idyll ute på mälaröarna där en trevlig liten tant tar hand om skadade djur och matar igelkottarna med mjölk.
Det finns hopp i en värld där konsumtion är det som tagit överhanden.
Jag vet att jag talat om att jag tror att jag skulle klara mig den dagen "allt sket sig". Och det var lustigt att höra den här kvinnan tala lika dant. Om hur hon skulle klara sig där hon levde. Att hon lärt sig hur man stickar och slaktar och gör smör. Att hon skulle klara sig trots att världen runt omkring henne kollapsade.

Har man tid att tänka blir det ibland lite seriösare.

Men sen finns det ju så klart andra saker på youtube. Om man vill fly verkligeheten.
Och det kan vara fasligt skönt ibland.



Planer för i morgon?
Släpa ut tvättmaskinen, dra igång centrifugen och slänga in en tegelsten.

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

frida hade följande att tillägga:

fy faan va äckliga kor!! jag kommer drömma mardrömmar! uh!

2010-08-21 @ 12:11:09

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback