Take me away.
I fredags, jag var trött, trött på att vara trött, fast inte riktigt på riktigt. Inte fysiskt, bara psykiskt. Jag behövde springa skiten ur mig helt enkelt. Valde bort afterworken med singstar och fylla mot 1,6 mil löpning. Ekerö centrum tur och retur. Jag var lagom mör när jag kom hem, skavsår och genomfrusen. Men jag sprang, hela vägen! Kunde knappt tro min egen kropp? Vad den är kapabel till, trots en viss pommes-frites-varning.
Och jag var mäka stolt.
Jag behövde dessutom en vit helg. Det är dyrt och förödande att supa. Att förra helgen vakna upp i någons (Cesses och Magnus) vardagsrum och inte ha en aning om vart man är är inte bra reklam för sprit.
Hur som haver, det blev ingen afterwork eftersom ingen eskorterade mig dit i den rullstolstaxi jag hade behövt. Utslagen som en bagge efter parningssäsongen inmundigade jag lite c-vitamin och tänkte att det var dags att jag och sängen kom varandra lite närmre, men då kom mor med Sushi och kvällen kunde inte avslutats bättre till falskt skönsjungande idol.
Helgen var tillägnad hårt arbete i form av att forma ett hönshus. Och jag och Karel, och alla andra för den delen hann rätt långt. Det är egentligen bara lite panel och giljotin som saknas.
Nu är sista arbetsveckan på Samtrans påbörjad och på fredag får fan alla i Stockholm se upp. *hurr* Inte dålig prestationsångest! Budbil here I come!
Så, idag kom mina böcker. ÄNTLIGEN. Haha, jag har blivit boknörd. Sista boken nu. Breaking Dawn. What to do när jag läst klart den?
Nog om detta. Nu har jag fått i uppdrag av far att städa en stekpanna tills det att mor kommer hem?
Men shit!
Var det allt ni kunde komma med?
Trackback