Jag måste erkänna, jag gjorde två riktigt inte-beundransvärda-manövrar idag.

Jag och min nya BFf kör längs med strandvägen och ska snart köra av mot skeppsholmen och skeppsbron när en varig finne (en fet skåpbil) tränger undan mig så att jag missar avfarten!

Jag ser var som skett och undrar var jag kan göra närmsta regelrätta U-sväng, vilket inte går(!) eftersom jag kört in på en enkelriktad gata. WTF?!

Jag tar då beslutet, i samfund med en kollega. Gör det du måste.

Jag kör ner på gågatan, prejar mig fram mitt bland förvirrade japaner, över ett övergångsställe, förbi förvånade bilförare, mellan en stolpe och en bilkö och vipps så var jag på rätt väg igen.

Ingen noterat, inget hänt. Gjort och glömt.

Kör längs med någonting-minns-inte-längre-vad-den-heter-gatan när jag plötsligt får sjutusen hellysen i nyllet. Det tar ett ganska bra tag innan jag fattar att min gata övergått i en enkelriktad gata och att det är jag som KÖR MOT TRAFIKEN?! Jag backar, och vänder om, över en bussfil och vipps så var jag på en väg som iaf var i rätt körriktning för mig. Min nya BFf guidade mig sen hem i mörkret.

Jag skyller i detta fall på mörkret. Det är oförskämt svårt att hitta när det är mörkt.

Not. Jag måste äta mer morötter.

I morgon är ju oundvikligen en ny dag. Får se vad den bär i sitt sköte förutom könshår.