Fan.

Är jag arg?
Är jag ledsen?
Jag är uppgiven. För det känns så förbaskat onödigt. Det känns som att jag just nu, i ord, inte kan uttrycka det jag känner.
Hur kommer det sig att det åt ditt håll kan vara så att jag inte bryr mig, att jag är totalt oarbetsvillig och hystierisk, medan jag i mina ögon bryr mig alldeles för mycket om den häst som inte ens är min.
Det var inte jag som tog upp henne från småland, det var inte jag betäckte henne, och vänta, det är inte ens min häst?
Ändå sitter jag här och har dåligt samvete för att fölstackaren håller på att dö.
För det känns som att det är mitt fel ifall det händer.
Det är ju tydligen mitt ansvar, eftersom jag har häst.
OCH SÅ ÄR DET BARA.
Tack så jävla mycket att du berättar för oss hur precis ALLT är, men du kan inte ens BE MIG SE TILL DIN JÄVLA HÄST, VARS FÖL JUST NU LIGGER OCH KÄMPAR FÖR SITT LIV.
Vafan, dra din jävla tumme ur arslet och sluta vara den ingrodda jävla surgubbe som du är, sluta vara precis som din far var, för det gör mer illa än det ger råd.

Jag blir så upprörd.
Jag måste ta en paus.


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

ebbarparn hade följande att tillägga:

jag har oxå dåligt samvete, och kan inte göra ngt för att hjälpa här bortifrån.. :( och hade jag inte ringt så hade jag inte ens vetat ngt.. kan bara hoppas på att det går bra!

2009-05-12 @ 17:43:59

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback