One step at a time. There's no need to rush.

Miljöombyte är bra. Både jag och Staffan kör stenhårt på det denna helgen. Lång weekend. Bort från det som får en att vilja riva ut ögonen och slå sönder garderobsdörrar.
Som den stofil jag börjat bli, med dammigt hår och rötter till fötter var det minst sagt på tiden. En frisk fläkt i min ukna skrubb till tillvaro. Förvisso, så åker jag till en mer än bekant plats.
Lovön.
Vackra Lovö. Det är roligt. För även om det är "precis som vanligt", så är det alltid något nytt här. Dom grejar och bygger och försöker. Det är roligt att det händer saker när jag inte är här.
För det fanns en tid även här, då det kändes som att tiden stod still. Och står man på samma ställe för länge kanske det känns som att den gör precis det.
Att man ser världen susa förbi.

 Intressanta konverstioner idag.
Det är bra.
Jag blir lätt bitter. Vill gärna ta förhastade slutsatser. Stoppa ner allt som tynger min förtvivlade hjärnskål i en svart säck och slänga det till månen. Men, ta ett steg i taget, vänta lite, det kanske inte är så illa som det ser ut.
Man tar gärna korkade beslut om man inte tänker efter. Jag gör gärna det.
Och som mor sa, världshat, grundar sig i självhat.
Som om, jag egentligen inte visste det. Fast jag vet det allt för väl. Men det var skönt att höra det.

Man behöver inte vara världens mest lyckade människa vid 22 år.
Inte i Sverige.
Okej, jag är 21.
Men, alltså, vad jag försöker säga, är att om jag sänker kraven lite. Bara lite. Så kommer livet kännas så jävla mycket lättare, trots PMS, schizofreni och världens undergång.
Jag är duktig på många saker som har med ångest och död att göra. Bygg på katastroftankarna liksom. Jag vet inte riktigt varför.
Jag är ju egentligen en CPbrud, som skrattar mest hela tiden och, ja, är allmänt glad. Men miljöombyte, små steg, och en ficklampa på mitt synsätt och biffen är stek.

Idag har jag simmat, och solat.
Se där!
Vilken dag. Spelat piano i timtal har jag också. I morgon är det HannaNanna.



AS FRESH AS A GOAT!