Life is like a box of chocolate.
Jag vet inte varför. Men det är bara så. Enligt Nanna, och enligt Forrest Gump. Deras ord är lag.

Igår åkte jag till Nanna. Nu efteråt kan det kännas som en dum idé.
För hade det inte varit för att jag just åkte dit, så hade Nanna kommit iväg på sitt möte, och jag hade inte mått så dåligt.
Fulsprit, hembränt under vasken, silat genom en svettig tubsocka.
Inte gott.
Inte ens om man spär ut det med frukostjuice. Inte någonstans. Inte ens om man blundar är det gott. Ska jag vara ärligt, så tror jag inte att det är meningen att det skall vara gott.
Gud skapade skit, inte för att man skulle äta det.
Uäck!

Allt började ganska sansat.
Nanna byggde grunden inför kvällens big disaster över msn, och jag tittade på. Någon timma senare hade mina fötter frusit till is i en halvt frusen, halvt lerig hästhage. Nanna styrde bilen till Eko. Fem förpackningar färg. Tre döda fåglar. Och vi var igång.
Bleka mitt hår, färga Nannas hår. Tvätta. Färga mitt hår. Tvätta. Slinga mitt hår. Tvätta. Och vips in i ugnen.
Någonstans, där mitt i, slank en flarra fulskit ner.

Typcial HannaNanna kväll.



Because you're worth it.