I söndags när jag cyklade hem kom denna låten upp på ipoden, och varje gång jag hör den är det med blandade känslor jag lyssnar. Den påminner mig om hur det är, hur det har varit, och hur man vill att det skall vara.
Inte att det är som i låten, men den gör mig medveten.
Medveten om hur är är, just nu, i förhållande till dåtid, och framtid. Helheten.
Drömmar som går i kras. Förhoppningar, vanföreställningar.

Nog om det.