Estetisk verksamhet.

På väg hem i snöstormen idag hade jag kunnat döda för att ha haft min kamera beredd för detta förstklassiga kodak moment. Rullar i köerna förbi en busshållplats där en uppklädd dam i pälsmössa står. Vi utbyter blickar och hennes är på sätt och vis lite sorgsen. Kanske lite sur. Jag vet inte. Men allt det jag tänker att hon kan tänkas tänka på byts ut i samma sekund som jag ser vad som står bakom henne i stora röda bokstäver: "ÄT MIN SKIT OCH DÖ!".
Jag utbrister i skratt och skrattar hela vägen över Nockebybron.
Vardagskonst när den är som bäst. Kontrasterna. Genialiskt.
Om ändå författaren hade kunnat få bevittna detta konstverk han eller hon hade bidragit till.

Och nej, bilden har ingenting med någonting att göra. Men den är fin i alla fall. Nästan lite makaber. Jag menar. Kolla greppet?

GOTT?

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback