En helt ovanligt trött dag i mitt rullande kontor. Knegen rullade in i samma avlidna frekvens som det regnar på månen. Får en körning från T-centralen. Något stackars espresso-house som inte dragit in tillräckligt med stålars höll på monteras ner och det var min uppgift att forsla bort två kassa(särskrivning)apparater vars tjänstegöring för tillfället upphört. Plock 12.15. Ingenting moget att plocka. Där står bara en tjej som inte har den blekaste aning om hur hon ska få loss mojängerna. Jag klandrar henne inte med tanke på det kolossala råttbo av sladdar som tornar upp sig framför oss. Vi lyckas utan särskilt mycket våld få loss den ena som jag rullar till bilen. Parkerar pirran i dörröppningen tittar bort en halv sekund och pirran är som bortblåst, med undantag för de blöta spår som den i sin flykt lämnat efter sig. Några svordomar och en misslyckad jakt senare står jag åter tillbaka vid den resterande kassaapparaten och hugger loss den med en kniv. Travar upp för trappen och slänger ilsket in den i bilen.