Så där satt jag med en tidigare framkrystad text och försökte knyta ihop den med ännu flera framharklade glosor.

Mitt vokabulär var icke existerande. Lite som när man var liten och satt och fokuserade på att inte börja varenda mening med; "... och sen."

Jag är inte riktigt säker på hur många gånger jag började om, eller hur många gånger mitt långfinger tryckte ner backspace.

Två timmar ren frustration och uppgivenhet senare så hade jag till slut lyckats forcera ihop något som skulle kunna likna ett personligt brev. 

Jag har varit hos optikern, jag har simmar och jag har flirtat mig till arbetsgivarintyg och arbetsomdömen, men det där eländiga brevet har jag skjutit åt sidan. Lagt undan i en liten ask med dagbokslås längst in i en dammit garderob. 

Det har nog med pressen att göra. Där ska du på ett A4a formulera din eventuella framtid. Ord som fångar läsaren. I mina ögon är det lättare att håva hem nobellpriset i litteratur.

Och det är i situationer som dessa som jag är glad att jag känner den största ordboksnörden i mellansverige.

Några mail senare och mitt brev var perfekt.

Som att man hade tillsatt den där sista smakförstärkaren i den där söndermicrade pannbiffen från findus. 

GOTT!