Satisfaction

Jag fick just det största orgasmen i skrivarhistorien. Kopplade in vår brand new färg laser skrivare och fick gå och byta trosor efter testutskriften. För mig var denna evolution den stösta tillfredsställelsen jag haft sedan jag kom på att min kropp hade en baksida. Nöjd i hågen ringer jag mor och berättar att hon borde vara mäkta nöjd med sitt inköp och mitt val. 

Och dagen kan som inte bli bättre.
Beslöt mig för att rasta benen efter jobbet och drog iväg till Marika för att träffa hennes hästar. Sagt och gjort och på vägen hem springer jag förbi en tomt och ser något stort röra sig i periferin.
Vrider skallen åt vänster. Där under ett litet äppelträd står två fjolårsälgkalvar och mumsar äpplen!
Stannar, och kan liksom inte riktigt tro mina ögon. Tittar först, som av en ren reflex efter att staket: "Det måste vara tama inhägnade älgar" var den första tanken som slog mig.  
Rycker upp mobilkameran. Och där och då tänkte jag det mest naturliga, som alla skulle tänkt då: "kombon systemkamera/mobil, när kommer den ut på marknaden, och varför(?) har jag den inte redan i min hand?".
Mobilkameran lyckades i alla fall med suddig bild och film ge mig tillräcklig med bildliga minnen för att denna, troligen, en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv inte skulle förloras ur minnet(?).
Jag följde efter de nyfikna ungälgarna en bra bit upp i skogen, då och då stannade de, vände sig om och kollade vad jag höll på med.
Som närmast var jag 10 meter. Tjuren var nyfiknast, han tittade länge och väl på mig. Ruskade på huvudet och när jag klev innanför hans "zon", vände han om och sprang iväg.
Min kropp var fylld av lycka.

Och ja, inte nog med det. Idag satt jag hela dagen, själv, och besvarade samtal.
Duktiga jag.

I morgon stundar veckans sista arbetsdag (och ja, jag erkänner, det ska bli skönt med helg). Sedan är det grillbjudning på kvällen. Därefter hem, ladugården lördag morgon, almunge, ladugården där. Sen, SEN, Miss li på Katalin (trion), söndag bio och sen hem.
Älskar fullspäckat schema!


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

frida hade följande att tillägga:

Men låt mig se bilden då!?

2009-09-01 @ 22:12:58

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback