Träigt.

Jag vill slita sönder dörrfoder, riva ner tapter, skita i en stekpanna, steka det, hugga upp ett parkettgolv, sparka in ett fönster, gräva sönder en gräsmatta, plöja upp e4:an, pissa i kungens skor, skriva "Jag kommer ur min mammas vagina" på varenda fönster på musikens hus i uppsala, elda upp en säng, sälja mögliga muffins, äta ett flygplan eller ha sex på hötorget.

Allt, eller, vad som helst, förutom detta.
Min kropp vill krypa ur sitt skinn.
Ursinnig, instängd och uttråkad.

Det kliar i mina fingrar.
Och jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra, rädd för att göra något dumt i stundens hetta.
Man bör inte försöka forsera fram en handling när man känner som jag gör nu.
Och nej, det blev aldrig någon annans problem, mer än mitt eget.
Det var bara någonting jag ville dela med resten av min ointresserade värld.

Nästa gång ska jag hålla käften.

Vad som händer nu vet ingen annan än jag.

Det kan vara frustrerande med lärande.
Att inte vet vad, hur, eller varför man ska göra något, men trots allt det kämpa på eftersom vägen bakom dig är stängd.
One way street.
I morgon är en ny strålande dag, full av möjligheter och oupptäckta aktiviteter.

Med den i åtanke ska jag bege mig till ett mer fantasirikt land.

Det var allt.


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback