Rent mentalt

Nu är det sådär igen. Hela kraniet smockfullt av tankar och idéer och trams och man kan inte reda ut en enda grunka.
Hela alltet är upp och ner.
Men då inte menat på ett dåligt sätt.
Jag skulle vilja påstå att det är tvärt om.
Att kaoset i roten är uppskattat.
Att, trots att jag tappat hjärnan i skurhinken så är jag glad och till synses nöjd med tillvaron, precis som den är.

Positiv till livet likt en nyfödd kalv.

Jag kan till och med dra det så långt att jag likt den nyfödda kalven staplat på skakiga ben i munterhetens skog.
Inte riktigt van vid känslan har jag ibland lockats iväg av det, inte alltid så snälla, skogsråt.
Till platser dit man helst inte bör gå.
Muntert skrockat över skämmtlynnet mitt.

Jag har hört orden så många gånger.
Så till pass att dess frånvaro ledit mig till saknad.

"Hanna, du är så jävla cp."

Jag i nötskalet.

CP

Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback