På Mc Donald's satt en man med sin ölmage,
framåtlutad över bordet med fingrarna i öronen.
Hans ögon slutna, i ett försök att avskärma sig från verkligheten.
För vem vill sitta själv på Mc Donald's med ett uppätet nyckelhålsmärktmeal, ölmage och en framträdande flint?

Inte så långt där ifrån satt två, jag vill inte kalla dem män, och talade som två flickor i fjortonårsåldern.
Om avundsjuka och jobbiga morsor.
Om hur jobbig världen var mot just dem.
Flottig turkfrilla och en för liten hood tröja.
Världen var inte så rättvis mot honom, kanske.
Han var turk.

Så kom dem in.
Flickorna.
Med illa foundation och sönderfönat hår.
Falska fasader och ingen egentligen intresserad av den andre. Tomma svar och nickningar.
Uppsalas drottningar.
Fjorton år och bäst i världen.

Jag betraktade dem.
Och vem var jag?