Jag vill påpeka att det finns nackdelar med att gå upp klockan fem på morgonen, trots att arbetet väntar precis utanför dörren. En vanlig morgon går din halvdöda kropp på autopilt och reptilhjärnan får liksom göra sig förtjänt av sin plats i kraniet, men är det inte en vanlig morgon,  så är det alldeles för tidigt för att försöka lösa problem på ett vettigt, eller för den delen värdigt vis.
Allt tar en evighet längre att göra och är dubbelt så jobbigt än om du bara hade varit utvilad och inte totalt utsvulten. 
Jag fann mig själv vakna i en balavrullare i morse, slitandes i något som inte längre liknade en hösilagebal, torr i käften och svettig som sumobrottare i en bastu.
Det var med skräck och förtvivlan som jag vaknade.
Jag såg med största sannolikhet helt desperat och fullständigt efterbliven ut där jag stog, med kofoder upp till knäna, framåtlutad flaxandes med armarna.
45 minuter senare, utan att överdriva var helvetesbalen nere. Jag höll mig nästan behärskad under hela tiden. Vilket var unikt för mig, för jag brukar allt som oftast tappa besinningen när saker inte går min väg då magen klagar högt.

Det var för mig, inte en angenäm morgon. Den sög.
Och nu måste jag ut igen eftersom det vankas ett nytt skrikande, bajsande, inälvskladdigt liv ute i ladugården idag.
Jag ska bli far igen.
Ska ta en bild på missfostret om det kommer något.

Ha det gött hej.