Jag på sätt och vis snubblade över en krönika idag.
Det var väl kanske inte krönikan i sig som var det intressanta, snarare det lustiga sammanträffandet som inträffade kort där efter.
Kanske hade det aldrig hänt att jag tänkt på det, eller ens noterat det om det inte varit för en frän lukt av som rök irriterat min näsa. Lite lätt irriterad och illamående flyttade jag mitt blekfeta arsle en bänk bort och fortsatte mitt läsande.
Jag sneglade förbyllat på den unga tjej som suttit och förcancrat mig där på bänken.
Hon såg dryg ut, lite trött, trött på världen.
Kanske var hon utsatt.
Våldtagen eller mobbad.
Listan kan göras lång.
Jag läste klart min krönika, och bussen rullade in.
Krönikan hade fångat, mig, liksom de krönikor jag tidigare läst i den där annars ganska lusätna tidningen.

Den rökande tjejen klev på bussen innan mig.
Jag såg hennes ben.
Skintorra.
Tankar om hur lätt hennes ben skulle kunna gå av for genom skallen.
Jag satte mig en bit framför henne, precis så att jag hade henne i ögonvrån.
Jag såg att hon drack något. Tittade förstulet åt hennes håll och fick till min blotta förskräckelse se att hon satt och skälpte i sig en burk starkcider.
Klockan 11.30, på en buss på väg till norrtälje.

Så, vad har då detta med krönikan att göra?
Vad handlade den om?
Kort sagt handlade den om balansen.
Balansen mellan att drick för mycket, eller inget alls.
Balansen mellan att banta för mycket eller inget alls.
Lagom är bäst sägs det.
Men hur vet man vart gränsen går?
Kan man hinna se innan man sprungit för långt?
Hur samhället styr in oss i ett beteende där man bör banta och hålla sig smal, och att man bör dricka en öl efter jobbet med jobbarpolarna någon gång då och då.
Slutsatsen var den att det lika gärna kunde varit du som var alkisen på bänken i parken, eller att det lika gärna kunde varit du som var den där anorektikern som gömde maten hon inte åt.

Så där satt hon, den utmärglade unga flickan, sippandes på en starkcider mitt på blanka dagen.
Och det som stog skrivet i krönkikan kunde inte kännas mer närvarande.