Hur vet man att man är i sina sinnes fulla bruk? Att det du tänker och vill är det du faktiskt vill. Vad jag vill just nu kan jag inte förklara. Det är bara något som styr mig.
Men jag fösöker att inte låta någon veta, för skulle någon fråga, så vet jag inte vad jag skulle svara.
Eller, hur jag skulle förklara.
Jag försöker förklara det för mig själv med usla förklaringar, som jag vet inte håller. Man kan göra sig så förbannat sjuk, bara man intalar sig det, så det känns inte som en rimlig förklaring.

Men sen, hur skulle jag klara det? Jag behöver växa upp, men är det bara så man växer upp?

De senaste veckorna har jag inte kunnat tänka på något annat. Så fort det blir tyst, så fort jag bara sätter mig, så är det där. 

Allt tar sin tid, jag antar att det är så det ligger till. Det får ta sin tid.