Snorunge.

Jag var helt klart snyggaste ungen när jag var liten.

Sitter och shufflar igenom min spellista på winamp och så kommer
"Ronny & Ragges" - "Rara söta Anna" upp.
Då bubblar minnena upp.

Den gamla goda tiden i Drottningholmsskolan.
På fredagar hade vi roliga timmen och som sig bör bjöds det på "Sikta mot stjärnorna", eftersom det låg helt rätt i tiden.
Vi körde dock "Småstjärnorna" eftersom ingen var särskilt skill på att sjunga.

Så en fredag hade jag och två killar i klassen under (Waldemar och Lucas) skrivit upp oss.
Vi skulle köra just Rara söta Anna.
Till saken hör att vi gick i andra klass.
Åtta år gamla stog vi glatt och mimade åt denna låt.
Fattade förmodligen inte ett skit, men den svängde ju på så bra.

Det var förfärligt, nu när jag tänker på det.
Jag minns till och med vad jag hade på mig.
En vinröd alldeles för stor t-shirt med vita blommor på, den tillhörde min storasyster.
Sen hade jag en pannband. Tror det var blått.

Vilken vidrig unge man var.


Men shit!

Var det allt ni kunde komma med?

äff hade följande att tillägga:

Jag valde dagens kompisar efter vad jag hade för kläder på mig. Hade jag de fula mamma tyckte så var jag med de "mobbade" och hade jag mina poppis adidasbyxor med knappar längs hela benen så var jag med de "coola".

Jag var en stark person när jag var liten!

2008-06-21 @ 20:12:25

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Vem är du? (vem är jag, velande charader):
Kryssa här

E-postadress:

URL:

I denna ruta finns det plats för just dina åsikter:

Trackback