Har du, som jag upplevt att en del ord har tappat sin forna kraft?
Att det inte längre finns någon riktig tyngd bakom ordet?
Att du, eller, för den delen, någon annan nyttjan ordet lite väl friskt.

Det är speciellt tre ord jag kommer att tänka på.
Det första, och även kanske det mest utnyttjade ordet genom tiderna är;
- Älska.
Alla älskar allt, personer i ett förhållande börjar "älska" varandra efter andra dejten, man älskar sina kompisar, sina hundar, den där filmen man senast såg på bio, att köra bil etc etc.
Det älskas hit och dit i allra högsta grad.
Men vet folk verkligen vad ordet innebär?
Vad det verkligen innebär att älska någon eller något?

Det är såklart upp till varje individ att veta vad det betyder just för dem, men har det inte börjat tappa sin verkliga mening när man använder det hela tiden och till allt?
Jag trodde länge jag visste vad det innebar, eller, ja, det var ju just det, jag trodde, jag sa det, eftersom jag trodde att man skulle säga det, eftersom alla andra sa det.

Jag slår upp ordet och finner.
Älska - hysa kärlek till - tycka mycket om.
Vilket leder mig till kärlek - förälskelse; passion; erotik; tillgivenhet, vänskap, hängivenhet, starkt intresse.

Visst känns då hängvienhet som ett starkt ord, men inte älska, man kan ju egentligen fråga sig hur det blivit så (?).
Hängivelse - det att helt gå upp i något/någon, offtra sig för något/någon.

Att vräka ur sig ett ord som älska är någon man borde tänka efter innan man gör.
Säg att du säger det till din nya pojk- flickavän redan efter 2 veckors förhållande.
Säger du det för att du verkligen, i sanning, älskar honom/henne, eller ... säger du det för att du har hört på film att det är så man gör, eller kanske för att du är storm förälskad och inte riktigt i dina sinnes fulla bruk?

Man kan ju tycka att det är på sin plats att använda sina ord med lite mer varsamhet.

Mitt andra ord är Hat.
Hat, det skulle kunna vara så starkt, så fyllt med kraft, men hat, liksom älska, har tappat lite av sin rätta betydelse.
Man hatar en maträtt, man hatar ett par skor, man hatar en låt på radio, man hatar den där mattanten i skolan, ja, liksom att man älskar väldigt mycket saker så hatar man likväl lika många.

Slår jag upp Hat och finner jag: djupt känd fientlighet eller avsky.
Jag menar djupt känd av fientlighet.
Ofta man skulle använda de orden i samma mening som en film.
Fientlighet - fiendeskap
Fiende - motståndare (i krig).
I krig var det?

Jag anser att det är bättre att inte bry sig än att hata, för hat, liksom kärlek, är en känsla, och inte en av de man gärna går ikring och förbittrar själen med.
Ogilla fungerar ju också.

Så, slutligen ordet, Kränkt.
Om du inte hört det ordet nämnas antingen på radio, i tv eller kanske råkat läsa det i en tidning den senaste tiden så kan jag ju bara säga: Grattis!
Då har du sluppit bevittnat detta ord tappa sin kraft.
Kränkt, anser jag, liksom de andra två orden jag tidigare nämnt som en väldigt starkt ord,
eller, ursäkta mig, det VAR, ett väldigt starkt ord.
Nu, säger var och varannan invandrare, bög, eller kvinna, eller, ja, vem nu en som tycker sig vara kränkt att de är just kränkta.

Kränka - förolämpa, skymfa; våldföra sig mot, såra djupt, vanära, vanhedra. skända, förnärma.

Jag kan tycka det är okej att använda sig av lite mindre hårda synonymer till kränka, men just ordet kränka, har tyvärr också blivit ett ord som används lite väl mycket. 

Att överanvända ord slutar i att man uppfattar orden med en viss likgiltighet. 
Vi människor att fått egenskapen att uttrycka oss med ord, ska vi då "slarva" bort dem?

Jag själv ska tänka efter en gång till innan jag låter ord med en stark innebörd slippa ur mig. 
Fler borde göra det.