Jag vill minnas en kväll. En dag. Den sjätte december 2008. Vilken dag, vilken kväll det var. Hur snygg jag var, och hur snygga alla andra var. Och hur alkoholiserad jag var. Ivägsläpad från en toalett på riktigt uteliggarmannigt sätt.
Det började med att jag inte alls fick dricka och ha roligt med de andra luffarna. För alkohol är ett måste när man ska ha kul, så enkelt är det. Och är man dessutom uteliggare, ja, då är det inte bara ett måste, då är det en lag, en lag som bestraffas med hårda böter om den inte följs.
Så där satt jag är smula uppgiven i de nyktras träsk och bet i det sura äpplet medan grabbarna söp sig dyngraka under högljudda kortspel.
Jag och Nanna blänge frånvarande på varandra och undrade när lillebrodern skulle infinna sig. Eftersom det var just han som var häftstiftet i min tramdyna; "slynunge" fnös jag högt.
Men så, som Ängeln Gabriel kom i Maria, kom också en liten fågel till min undsättning och kvällen var räddad.
Sparven hämtade de osnytna snorjävlarna i märsta och jag slapp åka bil då det egentligen skulle festas.

Då var det bara ett problem och det stavades H - A - N - N - A, som i mitt eget namn. Jag och alkohol har inte den bästa av relationer, inte när det gäller att dricka ikapp som min russinformade klump under pannbenet alltid får för sig att den måste göra. Hanna börjar svepa sprit som om det vore saft en varm sommardag och blev slut i huvudet där efter.
Där av en så kallad "våldtäkt", några "seriösa" samtal och Hanna, the törnrosa.
Men det är inte därför vi minns kvällen. Det var något annat som gjorde det till den bästa maskeraden i världshistorien. Och om du var där, ja, då vet du nog vad jag talar om.

Dansgolvet rockade! Behöver jag egentligen säga så mycket mer än så?
Sen att alla verkligen var sunkigare än brommaplanshoran och nudden, det var liksom bara ett plus i kanten.
Explosionen drog gränsen för hur långt man kunde gå med fylleriet och dumdristigheterna. Och som sig bör var det värden själv som stog för det.
Brinnande plankor for, tryckvågen blåste nästan bort huset och Staffans halvårssparade skägg var ett minne blott.
Gott.


(Nominerad tll; "skönast från bumfest!")

För alla er som missade ÅRETS FÄTASTE FEST, det var er förlust, inte vår.