Idag är jag verkligen inte sugen på att somna själv. Din varma famn, dina andetag, dina hjärtslag bakom min rygg. Jag hade behövt det nu. Det känns i hela kroppen, men jag kan inte riktigt förklara det. För jag vet inte.
Men det känns som en rastlöshet, blandad med oro.
Den trygghet som annars är där är frånvarande. Enkelt.
Jag är nästan som en ko, van vid det som brukar vara. Orolig när det inte är så. Så ha lite överseende när jag säger att jag saknar dig.

Sov gott alla, för det ska jag.

Min viking.