Så, efter månader av träning.
Efter veckor av planering.
Efter åtskilliga dagar av förberedelser och slit, så vad det dags.

Eller.
Egentligen.
Om vi ska hålla oss mer till verkligeheten.
Två träningstillfällen á 12 min, 1½ timma klippa naglarna, plus duscha, och alldeles för länge i en transport, så skulle Belle Sensation, aka. Sessan 1-års premieras.

Sena, som vanligt, (och ja, denna gången var det mitt fel), kom vi två minuter innan "start", och det var bara att slänga av kreaturet och piska in henne i ridhuset.
Bara ett par minuter senare var vi klara.
Klass 1, 38 poäng och en blå rosett senare satt vi påväg hem.

Sessan hade uppfört sig utmärkt, och om det nu finns någon högre benämning på det, så var det väl så.
Domaren, mister, Jan Lockwall, frågade om:
"Vi hållt på med henne mycket?"
Sanningen var väl den, att i mina goda händer kan en häst inte bli mer lydig en såhär.
Hon fick beröm för sitt fina uppförande.
Mitt fina uppförane?
Jag och Staffan har varit goda föräldrar.

Lite bilder här.
Och när internet behagar gå lite snabbare kommer även en liten film från självaste premieringen infinna sig på youtube.
Nu ska jag ut och mjölka.
Ciao!