Vad man vill göra med livet är inte alltid så lätt att veta.
Men chansar man inte ibland så lär man ju inte hamna någonstans.

Jag skulle vilja finna en lösning så att det funkade utmärkt för alla.
Mest mig såklart, och med mig menar jag även mina känslor.

Jag ringde en man, angående ett eventuellt jobb.
Det lät inte helt negativt.
Jag ska ringa igen om några dagar.
Grejen är väl den att jag vet inte hur sugen jag är på att flytta dit.
Flytta, själv? Jag vet inte.

Ja, vi får väl se.
Se.

Nu ska jag laga mat.
Jag har ta mig tusan lagat mat hela dagen.
Idag har jag gjort piroger, bakat bröd och gjort morotskaka.
Nu tänkte jag göra pastasås.
Men äta, det får jag göra själv eftersom Staffan och Stefan (läs hans pojkvän) är ute på en romantisk promenad.

Idag var kossorna elaka, riktigt onda på riktigt.
Jag var ju förfan inte ens ond mot dem.
Men de var bajsiga och de sparkades som, ja, ut av bara helvete.
Jag blev bajsiga och sparkad. Alla var verkligen sånna också.
Suck, "klappa fina kossan liksom".

Jag ser fram emot den 24 april.
Men det finns saker jag ser mindre fram mot.